Slutet.

Eller ja, kanske inte SLUTET-slutet. Men jag har varken tid eller inspiration för blogg just nu. Sry. Jag kanske återuppstår nästa påskdag eller nått. När jag (förhoppningsvis) har en alldeles egen lya med ett alldeles eget internet till. Så. So long allihopa!

I'm the heart that skips a beat.

Jag står på jobbet och har en enorm lust att sminka mig. Höhöm. Ja, just det ni hörde rätt. JAG kan knappt koncentrera mig på vad jag gör för att jag vill sminka mig. Köpte en såndär ögonpenna, vad heter det nu då, kajal var det ja. Det är så spännande! Jag har aldrig ägt något annat än mascara och sedan ett år eller två tillbaka har jag foundation. Och nu, året jag ska fylla 23, upptäcker jag att det kan vara ganska kul att sminka sig. Lite efter i utvecklingen om man säger så, smink skulle man ju böja leka med och missbruka i högstadiet. Sen när man hållit på och kladda i några år skulle man äntligen ha hittat en bättre balans och vara så van och tränad så man kan se ut som en människa. Men om jag är försiktig så kanske det här ändå inte behöver spåra ut så jag ser ut som en psykotisk clown. Bara lite eyeliner, det blir mysigt. Snart så, först fylla på godis, men snart.

Ska till Östersund på torsdag vilket känns sådär. Lite tid att umgås med släkten (moster och mamma) om inte annat. Vet dock inte om det är genomförbart eftersom dom sagt upp kontakten hux flux. Eller, den ena vägrar prata med den andra snarare. Vilket gör det svårt att tänka sig att den här resan blir annat än kämpig. Har tänkt försöka umgås med dom i skift och ta med musik och ett gäng böcker så man har något att avskärma sig med om dom skulle ge sig på varandra när jag är med. Eller bara skapa obehagliga stämningar, sånt vill man också fly från. Läser tre olika böcker för tillfället, blir tungt att släpa med alla. Kanske nöjer mig med Extremt högt och otroligt nära av Foer, den är fantastisk!

Tgr Lou.

En oerhört fin och bra helg på alla vis har det varit! Inte minst på grund av att jag såg Tgr Lou för andra gången igår kväll och det var precis lika helgjutet som jag kom ihåg det från förra gången. Tack för fribiljetterna D! Sällan man kan kliva förbi en lång kö och gå in gratis på spelningar.

Jag är fortfarande i någon slags energisparande sinnesstämning, men jag tror i alla fall att det är på väg att ändras nu. Känner mig lite mer entusiastisk över sociala aktiviteter igen och sånt. Yey för mig! Tror det handlar om att hitta en bra balans mellan mitt gamla hyperaktiva jag och en mer lugn och samlad Michaela. Ikväll blir det en drink på Vampire Lounge med Bruno är det tänkt, jag är ju trots allt ledig på tisdagförmiddagar.

Och så måste jag varna er alla för den Lilla gubben.. Han har tydligen löpt amok efter att han blivit fri från sin plastlåda. Hans illdåd innefattar masakerande av frukt och skändning av gudabilder. Så håll ögonen på honom!

Genomskinlig.

Jag funderar över om jag någonsin varit i en så komplicerad situation som jag är just nu. Eller en så komplicerad relation för den delen. Fast vem har sagt att det ska vara lätt? Bara för att jag fått uppleva en treårig relation helt utan vare sig bråk, tvivel eller större meningsskiljaktigheter behöver det inte betyda att framtida relationer ska fungera utan ansträngning. Jag har haft enorm tur som fått vara med om det. Men jag har också försatt mig i den situation jag är i nu av egen fri vilja (och det är inget jag ångrar). Finns det en kompromiss? Och vill jag verkligen kompromissa om den finns? Att det ens har gått så här långt säger väl att det är ganska allvarligt. Och komplicerat. Dagens ord: Komplicerat. Arghh.

För ett par dagar sen tog jag beslutet att sluta dricka kaffe. En kvart senare ångrade jag mig som tur var. Vad tänkte jag?!

Den lilla gubben.


Watchmen.



Idag ska jag se Watchmen, mm. Läste precis i en rubrik att Alan Moore VÄGRAR se filmatiseringen av sin egen roman. Oroväckande, tänkte jag. Sedan tittade jag lite närmare i själva artikeln och det visade sig att han bara inte var vidare intresserad av filmatiseringen. Inte lika magstarkt. Jag tror på detta hur som.

En sak jag fått uppleva för första gången i dagarna är att få en lur i örat. Alltså inte I ÖRAT, utan att någon argt lägger på telefonen innan man pratat klart. Konstigt att det här var första gången egentligen, det är väl en rätt så vanlig grej. Eller? Jag är dock rätt bra på att undvika konflikter och det är få personer jag faktiskt har haft riktiga bråk med i mina dagar. Dom jag haft dessa intriger med har förstås varit dom allra närmaste, mest mamma och Bruno. Luren i örat-incidenten kan man i och för sig inte kalla ett bråk, eftersom det inte var någon som bråkade, utan det handlade mer om ett missförstånd. Men en närstående person var dock inblandad. Tyckte bara det var värt att kommenteras eftersom det var första gången jag var med om det här fenomenet. Luren i örat. Ha, roligt att skriva är det också.

Vad ska jag lyssna på för skiva nu då? Något uppiggande på gränsen till irriterande tror jag, måste få lite gjort här på jobbet. Kitsuné Maison Compilation 4 blir det alltså. En mer irriterande och fransk elektrosamling får man leta efter.
 

JÄTTEHEMLIG agent.

Vi har en film som heter Hemlig agent. Jag har inte sett den själv, men varje gång jag ser fodralet får jag en slags tvångstanke. Denna tvångstanke beror på ett internskämt som jag, Bruno och Patric hade för längesedan. Någon ringde till Patric och när han inte ville säga vem det var så blev det till en JÄTTEHEMLIG person. Anyhu, vi tyckte det var kul ett tag och nu går jag och tänker JÄTTHEMLIG agent ungefär tio gånger om dagen. Tack Patric. Tack Bruno.

Jag har gått tillbaka lite i mina spår. Två saker som jag gjorde förut och som jag slutat med under ett tag har jag tagit upp igen. Det ena är att prenumerera på T-post och det andra att prenumerera på Sonic. Två prenumerationer! Nu när jag jobbar helltid har jag råd liksom (haha, jag skrev helltid, det är roligt för det går åt en helvetes massa tid att jobba heltid). Men det betyder hur som helst mer än att jag bara har råd, jag har saknat att saker man har sett fram emot ramlar ner i brevlådan när man minst anar det. Dessutom var jag ju en helt annan person förra gången jag var prenumerant, så henne kanske man kan hitta där någonstans också. På sonic-skivan, eller i nån t-shirt arm. Vem var det? Seriöst jag undrar verkligen!

Jag pratade med min morfar för sista gången igår. Jag ska få en tavla med jesus på av honom, som ett minne. Tavlan är fin och jag blev glad, trots att jag inte är ett dugg kristen.

Grönt.

Jag röstar för att banlysa alla fulla människor från alla butiker som har öppet efter klockan tio (med undantag från 7-eleven då kanske). Var precis en kille och en tjej inne som dröp av alkohol, kände alkoandedräkten redan innan dom kom in i butiken i stort sett. Dom skulle hyra två filmer.

Killen: (svamlar en massa)
Killen igen: Du tappade bort ett års bonus från vårat bonuskort!
Jag: Jasså?
Killen: Ja! Jag kommer ihåg att det var du.
Tjejen: Ehm, jag tror det var en blond tjej...
Killen: Nej, det var hon! Men jag är rörmokare, en hundring betyder INGET för mig. Jag klagar aldrig.
Jag: Ja, jag känner inte igen det iaf..
Tjejen (också asfull): Hon var blond förut... (vinglar lite)
Jag: (ignorerar dom efter att dom har betalat)
Killen: A, prata med galningen du! (syfter på den till synes mycket gemytliga äldre man som står efter i kön)
Jag: (ignorerar)
Tjejen: (tittar oförstående på honom och ser ut som en tom burk ravioli)
Tjejen: Kom, nu går vi..
Dom: (går)


Banlys I say, banlys!

Jag funderar seriöst på att börja måla mitt rum när jag kommer hem. Har ingen som helst lust att gå ut efter jobbet, trots att jag har en såndär sällsynt ledig dag imorrn. Yep, istället ska jag egera den lidande konstnären som sitter hemma och kletar färg när alla dom andra barnen är ute och roar sig! Synd att jag inte har någon wiskey, det skulle göra kvällen komplett.

Insåg förresten nu att 'en tom fågelholk' var det ord jag letade efter när jag beskrev tjejens ansiktsuttryck som 'en tom burk ravioli'.

Mussla.

Jaha, Bruno. Nu är det min tur att vara en mussla. Jag kan ha öppnat mig bara lite för mycket idag. I och för sig för en person som står mig nära och det var inte som att jag sa något jag inte menade. Men det kändes ändå helt.. onödigt tror jag. Jag fick liksom ingen reaktion alls. Om man försöker förklara för en nära vän hur viktig den personen är för en, borde man inte få någon slags respons? En glädjetår eller två, är det för mycket begärt? Ok, tårar var väl att ta i.. Men kom igen! Jag är ju en ganska tillknäppt person vad det gäller att visa känslor för folk, så jag förtjänar väl iaf en litenliten miniparad eller what not? Med dvärgar? Mhm, i framtiden blir det dubbelmussla med hänglås. Jag tror nämligen att vi redan konstaterat en gång för alla att jag är en rostig kratta när det kommer till att öppna mig.

Och jag fick behålla min autograf från Kevin Barnes på mitt jättehemliga papper (som jag trodde att jag skulle bli tvungen att byta mot en jättehemlig grej). Nu behövde jag inte byta bort det hemliga pappret utan fick behålla det i alla fall. Tänkte att jag skulle berätta det bara, ifall någon undrat.


Slutet.

Slutet, oh slutet. Satt nästan och snyftade lite på bussen idag på väg till jobbet. Anledningen till detta har såklart med Harry Potter att göra (som allt annat också har dom senaste dagarna). Jag ligger nu på dom sista 50 sidorna i Harry Potter and the deathly hallows. Hua, det här är inget för veklingar. Läs den inte om du har hjärtproblem, är gravid eller har allmänt instabilt psyke.

Min helg har varit helt fabulös. Jag har spenderat min ledighet (NÄSTAN en helt ledig helg fick jag) precis så som ledighet ska spenderas och med dom personer som ledighet på bästa sätt ska spenderas med. Bland annat var ju Sofie i stan så henne har man ju träffat massamassa, mykä trevlit.

En merkelig sak hände i fredags. Jag märkte att min lugg kan växa på kommando! Som många vet, så är jag ganska pryd av naturen och är inte den som pratar obehindrat om vad som helst. Ett sådant här tvivelaktigt ämne kom upp under en drinkafton på Tiki room i fredags. Men innan det blev allt för obehagligt så vart jag räddad i nöden av ninjaluggen, som växte minst två centimeter på en sekund! Woah, INGEN kunde se mig längre och jag kunde se ingen. Problemet var löst (för studen i alla fall) och ninjaluggen levde lycklig (och pryd) i alla sina dagar.

Professional non-smoker.

Jag har varit ickerökare i 22 år och jag skulle nog säga att jag ser mig själv som ett proffs.

Idag har jag fattat ett viktigt beslut angående min framtid. Jag ska ta körkort. Planen är att jag och Bruno tar en såndär intensivkurs (i exempelvis Flen) i början av sommaren. Mitt hårda arbetande har fått ännu ett mål och en mening. Jag har aldrig känt något behov av att ha körkort, men på senaste tiden har jag tänkt om. Det är klart att jag inte kommer behöva någon bil så länge jag bor nära stan, men det betyder ju inte att jag aldrig någonsin kommer vilja köra någonstans. Man kan bila till olika ställen (låter det inte mysigt att 'bila'?), man kan hyra en bil om man är utomlands och för att inte tala om hur vuxen man känner sig när man har en ROSA legitimation. Det var egentligen det här med legitimationen som avgjorde saken. Dels är alla ID-kort så fula i jämförelse med körkorten (förutom Nordeas) och dels gick min legitimation ut för ett och ett halvt år sen. Jag har gått omkring med pass under hela den här tiden och idag upptäckte jag att det också går ut om två veckor (panikar). Nån som har ett pass att låna ut tills jag fått mitt körkort?

Dags att bryta tystnaden.

Här är jag, jag lever. Har inte skrivit ett ord på några månader och det kan nog bli rätt glest mellan inläggen framöver också. Det handlar mest om att jag bara har den där festliga grejen som kallas internet här på jobbet och inte hemma alls. Inget internet. Alls. Det här är inget jag lider nämnvärt över, så jag tror jag lämnar det ämnet. Hur som så har jag ju inte alltid tid att stå och skriva i bloggen när jag är på jobbet. Eftersom jag för det mesta jobbar när jag är här. Idag är det dock onsdag a.k.a 'dagen-då-man-gör-allt-man-inte-hinner-annars'. Jag tycker att bloggen utan tvekan hör till en sån sak.

Jag trivs oerhört bra på mitt nya jobb! Det enda negativa är att jag nu är inne på min 23:e arbetsdag på raken. Har varit lite problem med tider och andra saker, så vad ska man göra? Jobba järnet. Och det har jag gjort! Jag äter och sover jobb. Vet inte ens vad det betyder, men det kändes bra att skriva. Den här stora jobbmassan känns inte så tung just nu, dels för att jag är inställd på att jobba skiten ur mig och dels för att det är ett så skönt jobb. Hela poängen med det här jobbet är att samla på mig en budget som jag så småningom ska göra något vettigt med, när jag kommer på något vettigt att göra. Min preliminära plan är att köpa lägenhet, som man kan göra när man har heltidsanställning har jag hört. Men kommer jag på något bättre innan dess så kör vi på det istället, vad det nu är..

Den lilla fritid jag har spenderar jag till att försöka leva mer konstruktivt (som Anna skulle uttrycka det), snarare än destruktivt. Varför förstöra (för) sig själv när man inte måste? Har börjat ta järntillskott efter upprepade näsblodsincidenter. Näsblodet kommer fortfarande då och då, men jag inbillar mig att jag är piggare nu. Näsblodet har med största sannorlikhet bara med trötthet och vegeterianeri att göra, men tänkte gå och kolla det nästa vecka ändå. Försökte kolla mig på St Görans sjukhus men dom skickade mig till Nacka sjukhus istället, eftersom mitt hus i stort sett ligger utanför entrén. Varför tänkte jag inte på det?

Just nu är jag iförd dagens tematröja, nämligen '24 Redemption'-tröjan. Filmatiseringen av 24 har alltså premiär idag och jag har aldrig sett ett avsnitt av serien och tänker ännu mindre se filmen. Dock tycker jag att vi är på väg åt rätt håll när vi får tema-kläder. Nästa steg är 'klä ut dig till din favoritkaraktär i Harry Potter' när sjätte filmen har premiär nästa vinter. Detta ä rhelt och hållet på idéstadiet än så länge (i mitt huvud). Kollegorna verkar inte så pepp på att klä ut sig, men jag har ju lite tid på mig att manipulera dom att vilja klä ut sig till magical creatures tills dess. På tal om Harry potter håller jag på att läsa om sista boken och på svenska den här gången. Jag och Bruno ska också åka till Lonon för biopremiären av sjätte filmen i sommar, flygbiljetter är bokade och betalda. Woah, färdignördat för idag tror jag! Eller nej, men för stunden.

Jag har alltid tyckt att man ska ta vara på sin inre nörd. Jag har en vän som har många fina nördtendenser, men som inte riktigt vill släppa fram dom. Jag tror han skäms lite och har en önskan att vara cool (på ett ocoolt sätt), fast han skulle vara mycket skönare som den nörd han egentligen är. Är dock övertygad om att han också kommer komma på det tillslut, jag får ge det lite tid bara. Och insinuerande presenter, så som samlarobjekt från Star Trek.

Det var allt för idag gott folk!

Att prioritera och ickeprioritera.

Ja, nu vet jag inte om det egentligen handlar om ickeprioritering utan mer om att jag inte har något internet. Alls. Inget! Men jag har ju inte uppdaterat här på ungefär FEMHUNDRA ÅR. Mer eller mindre. Eller mindre.

Prioritering sysslar jag däremot med en del. Och då handlar det förstås om mitt nya kära jobb på Odengatan. Love it. Det är mycket nytt att lära sig, men det viktiga är att jag typ skuttar till jobbet för att jag trivs så bra. Jobbade min första kväll där igår och nu är det heltid som gäller.

Fast prioriterar andra saker gör jag förstås också och då handlar det om sånt man blir glad av att göra. Har tänkt på det där och insett att det är ganska onödigt att lägga tid på sånt som man kan komma att må kass av. Så ett jobb man mår bar av och sen ett gäng kompisar man mår bra av och lite roliga aktiviteter.. Det kan bli ett bra år.

Nu låter det nästan som om jag har varit helt deprimerad tidigare. Det har jag inte. Alla har väl dåliga veckor, men det har inte varit någon större fara. Det är bara det att jag inte har känt mig som mig själv riktigt på ett tag och inte haft energi till det som varit viktigt.

Det är viktigt med jul har jag kommit på. Då samlas jag, Bruno, min mamma, min moster och Arne under samma tak och har oftast asroligt borsett från vissa familjefejder som alltid dras upp (fast det hör också till på något sätt). När familjefejderna kommer på tal brukar jag och Bruno spela 'Vem där?' och ignorera resterande gänget. Vi har tänkt uppfinna ett 'Vem där?' med bara Harry Potter. Alltså inte olika karaktärer ur Harry Potter utan BARA Harry Potter, fast med olika mössor och skägg typ. Jag tror det blir en hit, särskilt i juletider.

Mm. God jul. Snart kommer Em och Soff till stan och då blir det dans!

5 minuter.

Min microtortillini är färdig om fem minuter. Det här är sista dagen på Hemtex, typ någonsin. Sen är det Hemmakväll till 100%. Mitt liv den senaste veckan har bestått av jobb och mer jobb, men snart har jag bara ett att tänka på i alla fall. Andra saker jag gör är att tänka på resor, se filmer och läsa böcker, fundera över när man ska släppa taget, dricka wiskey (jag har insett att jag faktiskt gillar det för smaken inte för att det ser coolt ut att dricka), må illa när jag ser godis (på grund av överexponering), må lite ofrivilligt illa när folk pratar om sina lyckliga relationer (förlåt, men jag kan inte hjälpa det) och sist men inte minst fryser jag konstant för det är så äckligt råkallt ute. Och där var lunchen klar, tack då!

Eterbliven.

Det är roligt att säga efterbliven när man menar att man är lite efter. Alltså att man fattat något efter alla andra. Typ om man skulle komma på att Facebook finns NU. Fast då kanske man är lite efterbliven ändå? Jag är efterbliven. (Det här har inget med Facebook att göra, jag tänker fortfarande inte skaffa det, det var bara ett exempel).

Nu har även vinterdeppet kommit till mig. Jag trodde jag skulle bli skonad, brukar inte bli så påverkad av mörkret utan mest tycka det är skönt när vintern kommer. Då kan vara inne mer och göra saker man gör inomhus, typ.. Eh, kommer inte på något just nu. Spela kort? Backgamon? Hm, ha hemmafest i nya lyan? Äta saker, typ mat? Och sånt. Men min vinterdeppighet smög sig på när jag minst anade det i alla fall och till slut kom jag på den lilla jäkeln. Nästa gång ska jag vara mer på min vakt, det är inte kul att vara ledsen utan att veta varför.

Om

Min profilbild

Mica

RSS 2.0